Protektionism- är skydd alltid av ondo?
torsdag 9 april 2009 av Björn von der Esch
På Europaportalens intressanta EU-seminarium i veckan berördes som hastigast “protektionism” . Någon definition gavs inte men man var likväl rörande ense om att protektionism skall bekämpas.
Vad är då protektionism? Att stänga landets gränser, införa tullar och kvoter, kräva onödig standardisering och tillståndsprövning och så vidare. Och varför görs det? Ofta för att skydda inhemsk produktion mot övermäktig konkurrens. Självklarheter.
Men kan det inte finnas lägen då protektionism kan vara påkallad? Fattiga utvecklingsländer som försöker bygga upp inhemsk produktion men misslyckas till följd av export från den rika världen. Det sägs alla tjänar på frihandel. Professor Bertil Ohllin sa det redan på 40-talet och han var inte den förste. Visst - men det förutsatte konkurrens mellan ekonomiskt likartade nationer. Inte mellan högindustrialiserade och rent agrara.
Innan vi drar säkra slutsatser låt oss titta på en annan form av protektionism. Vem kan sälja tysk champagne, skånsk Parmaskinka eller polsk feta ost utan att bli straffad för varumärkesintrång? Frankrike, Italien och Grekland skyddar ängsligt sina guldägg. En fildelare vet numera vad det kostar att kränka upphovsrätten och Volvo vet vad det kostar att sno ett patent.
Protektionism skyddar egna produktionen. Skyddstullar fördöms när de fördyrar, medan däremot upphovsrätt och patent välsignas även när de fördyrar. Protektionism som protektionism. Fördömandet tycks bero på vem som drabbas. Kanske våra politikers onyanserade ståndpunkt kräver mer eftertanke.
Hållsviken 9 april 2009
Björn von der Esch
Prenumerera!
tisdag 14 april 2009 klockan 14:55
Har Björn von der Esch blivit Piratpartist?
onsdag 15 april 2009 klockan 12:38
Bra skrivet; om att skyddstullar fördöms och när de fördyrar, medan däremot upphovsrätt och patent välsignas fast de fördyrar. Likaså att alla skulle behöva ge sig lite tid och för eftertanke, men själv är jag inte lika ödmjuk; som du. Låt mig förklara för jag blir så himla less på och läsa insändare. Att politikerna säger en sak i dåtid; och efter en stund så märker och till själva tidningsdebatten. Att hela den fackliga frågan blev spegelvänd och till någon utvald.
Det pekar det väl på en dialogbrist om tid på något vis i samhället. I vart fall är det så för mig och till förhandlings underlag att då har det inte funnits tid; för eftertänksamhet. Eller så är det helt enkelt i helt krasst med fakta. Att det är lönsamt att andra inte har tid för eftertänksamhet. I framkluvet fackligen och politiskt: Men då kan jag då för min del säga, och fråga mig att är det etiken vi även ska i framtiden.
”Mellan barnen.” Det är i vart frågan jag ställer mig, och som till min sociala omgivning. Glokalt; för att eftertanke verkar vara en ekonomisk bristvara.