EU-debatten har nu i dygt 15 år handlat om att vara “för eller emot”. Utgångspunkten var förståss folkomröstningen om medlemskap, som handlade om ett enkelt “ja” eller “nej”.  Sedan dess har den ibland uppblossande debatten förts i termer av för eller emot,  med en förstärkning vid EMU-omröstningen.  Under tiden har EU-projektet rullat på, med antagandet av ett par nya grundfördrag och ett ständigt flyttande av makt till Bryssels institutioner och lobbyister. Etablissemanget har ägnat sej åt att sitta still i båten och inte störa framfarten med att ha några egna idéer. Oppositionen har i bästa fall ägnat sej åt att sitta med näsan i EU:s dokument och kritisera, och i sämsta fall vägrat att “ta i”  EU och dess planer överhuvudtaget. Vad som har saknats på bägge sidor är ett seriöst försök att få igång en diskussion om alternativa framtidsvägar. En sådan diskussion kan ju ske alldeles oberoende av hur det nuvarande EU ser ut.   Om man kommer fram till någon form av internationellt samarbete som man skulle vilja se, så kan man dels försöka förändra EU i den riktningen, dels försöka bygga den typen av samarbete utanför EU-strukturen.  Är man “för EU” kan man se den ideala formen som en väg att utveckla EU i, som kan inspireras av de andra försöken. .  Är man “mot EU”, kan man se formen som ett alternativ till EU, som egentligen blir något helt annat, oavsett hur det uppnås.  Detta är godtyckligt och handlar mest om huruvida man vill gilla begreppet “EU” eller inte.

Miljöpartisternas medlemsomröstning om huruvida utträdesparagrafen skulle strykas ur partiprogrammet resulterade i att mera ved hamnade på “för eller mot”-brasan.  Några lämnade partiet och några blev ännu mindre benägna att tänka kreativt kring internationellt samarbete, nu när man var “för”.  Detta var särskilt tydligt inom Stockholms Gröna Ungdomar,  som bland annat sade sej vilja lämna Nätverket för EU-kritik.   Av denna anledning finns alla skäl att påpeka att denna portal välkomnar kreativa tankar om hur vi vill ha det, alldeles oavsett hur det är just nu.  Till detta gäller det sedan att fundera ut hur man kan komma dit.  Ett visionärt perspektiv är nödvändigt för  att “realism” inte ska förfalla till mesig anpassning till det man ser för tillfället.

Och hur är det med utträdet?  Finns det egentligen något parti, som anser att Sverige under alla tänkbara omständigheter ska “vara med i EU”?  Och är verkligen alla idéer uttömda om hur man skulle kunna politiskt använda ett uttalande om att det finns gränser för vad man kan acceptera av till exempel urholkad demokrati.  Och vad blir det av utträdet om en parallellt samarbete, eller ett alternativt samarbetsfördrag blir så demokratiskt och folkligt attraktivt att flera länder ansluter sej?

Hör av er med idéer!  Vad tycker ni om resonemangen under “Alternativ”?

Den här artikeln skrevs lördag 25 april 2009 klockan 22:55 och är arkiverad i kategorin Allmänt. Du kan prenumerera på kommentarer till detta inlägg genom denna RSS 2.0 feed. Du kan skriva en kommentar, eller trackback'a från din egen sajt.