Nu hände det igen.  En majoritet av EU-kritiska medborgare i ett land avvisade ett ganska samlat etablissemang, som ville slå vakt om EU:s befintliga maktstruktur.  Denna gång i form av Storbritanniens beslut om formellt utträde ur EU för att söka ingå en alternativ relation till Unionen.  Jag har faktiskt inte följt debatten i detalj, bara hört rapporter om hur hemsk den varit, med hat- och skrämselkampanjer, där främst utträdessidan utpekats.  .  Därför var det lite intressant att söka få en bild via de stora mediernas kommentarer.  Man visade segertalet av Brexitledaren ,  konservative Boris Johnsons  i SVT, där han framstod som ganska samlad, välformulerad och inkluderande. Mitt i alltihop avbröts visningen, men rätt mycket kom ändå med, och kommentatorerna såg sej nödsakde att framhålla att han “försökte verka statsmannamässig”.  Detta följdes sedan av kommentatorer som mera väntat framhöll Brexitsidans avigsidor, med tal om hatkampanjer mm.

Ja, det är inte lätt att vara riksmedia som känner ett ansvar att inte sprida för mycket oro bland befolkningen. Jag gjorde ett lite närmare studium av när man klipper i ett historiskt sexminuters anförande av detta skäl (?):  Det som slank med i SVT:s direktsändning avbröts när Johnson började tala om UK:s roll i världen, att man skulle kunna stärka denna med en egen röst.  Den lilla snutt som las upp på SVT Play efteråt var mycket kortare och var klippt när han började förklara parlamentarismens idé om representativa, avsättbara makthavare. Till min besvikelse visade det sej att även min första internationella nyhetskälla The Guardian hade klippt ordentligt i detta tal på sin hemsida, och till och med pusslat ihop delar av talet  till en enminutare.   En intressant, ganska lång version finns hos en engelskspråkig fransk sajt.  Där klipper man mitt i en mening där han säger att det viktiga är att de unga kan se fram emot en säker och framgångsrik (prosperous) framtid. I resten av meningen säger han “om vi tar tillbaks den demokratiska kontroll som är grunden för vårt ekonomiska västånd”.  Nå, tack vare nätets ännu relativa frihet så kan man hitta hela talet. Hos siten Euronews, här är det.

För att veta mer om denne Boris Johnson letade jag upp  ett tal av honom under kampanjen,  rätt långt, som verkar ge en ganska bra bild av den genomtänkta utträdessidans ståndpunkter. Kan vara bra att veta i detta läge.  Ganska långt från hat och skrämsel, enligt min bedömning.

Den mest kontroversielle gestalten i Brexitkampanjen har ju varit Nigel Farage från UKIP, som bland annat spelade på fientlighet mot EU-invandrare i kampanjen. Här är i alla fall hans tal efter vinsten.

Tillbaks till sakfrågan: Det är ju sant att EU-kritiken hämtar, och alltid har hämtat kraft från helt väsensskilda utgångspunkter. Förenklat en blandning av att EU är för stort och att EU är för litet.  En blandning av att längta tillbaka och att hitta nya vägar framåt. Osv.   Och på  olika nivåer en kritik av EU:s påbjudna ekonomiska politik och tro på likriktning för att uppnå stordriftsfördelar. Från dem som drabbats av utflyttning av jobb, konkurrens från billiga gästarbetare och nedskärningar och å andra sidan från internationalister som inte gillar Fästning Europa. Demokratiargumentet nyttjas av alla kritiker, kanske med lite olika betoning.

Nu blir det maktspel på högsta nivå och vi får se om unionen som hittills lyckas tuffa på och minimera effekterna av för projektet negativa folkomröstningar.  Eller om man rent av välkomnar en debatt om alternativa vägar framåt.  Och begrundar t.ex. förslag som detta, undertecknads försök att bidra till en lite mer konstruktiv debatt.

Den här artikeln skrevs fredag 24 juni 2016 klockan 13:52 och är arkiverad i kategorin Allmänt, Alternativ, Folkomröstningar. Du kan prenumerera på kommentarer till detta inlägg genom denna RSS 2.0 feed. Du kan skriva en kommentar, eller trackback'a från din egen sajt.