Nu har Tysklands förbundskansler Angela Merkel, med lite hjälp av Portugal på slutet, lotsat EU-ländernas ledare fram till ett beslut om hur EU-länderna ska styras och vilken övergripande politik som ska gälla. Man har lyckats att återuppväcka det förslag till konstitution, som röstades ner av folken i Frankrike och Nederländerna. Smärre förändringar utan politisk betydelse, som namnbyten på företeelser och borttagande av symboliska inslag som kunde sticka i ögonen var det enda som gjordes.

Hur har detta gått till? Efter folkomröstningsnejen talades om en öppen debatt som skulle involvera medborgarna. I stället blev det inte ens regelrätta hemliga förhandlingar mellan ledarna, förutom de tre sista dagarna innan beslutet. Förslaget togs fram via en serie hemliga parsamtal med Merkel. På detta sätt kunde hon anpassa argumentationen till var och en, och hindra att någon fick höra de andras argument. I stället kunde hon utmåla varje idé om att ändra det gamla konstitutionsförslagets grunder som något som den avvikande var ensam om, och mobilisera ett grupptryck i alla de icke närvarandes namn. En beprövad och mycket effektiv härskarteknik.

Så det innebar, att den genomförda regeringskonferensen, som är det minsta som behövs för att ändra de grundfördrag, som styr EU-länderna, blev en ren formalitet, och några folkomröstningar (utom där lagen kräver det) ska det inte bli tal om, är det tänkt. Det största hotet mot Det Europeiska Projektet är och förblir Europas folk, verkar det.

En fråga inställer sej: Vilket pris är EU:s ledare beredda att betala för att hålla sina folk utanför den politiska processen? Jag ser två möjliga scenarior för denna framtid. I det ena blir medborgarna allt mer apatiska, valdeltagandet sjunker markant, uppgivenheten inför de övergripande perspektiven brer ut sej med stagnerande ekonomi och skenande klimatförändringar medan man då och då vädrar sitt politikerförakt i TV-sofforna. I det andra scenariot kokar det över, vi får se samma sak som hände med Sovjeunionen – förhoppningsvis lika oblodigt. Folk kommer att revoltera och resultatet blir ett oförutsägbart politiskt kaos, där de befintliga strukturerna faller samman.

Vilket föredrar ni, EU-ledare? Eller vågar någon gå emot grupptrycket och lyssna på sina väljare? Lägg ner hemlighetsmakeriet och dra igång den folkligt förankrade process, som ni talade om för ett par år sedan!

Den här artikeln skrevs söndag 16 december 2007 klockan 22:21 och är arkiverad i kategorin Allmänt, Lissabonfördraget. Du kan prenumerera på kommentarer till detta inlägg genom denna RSS 2.0 feed. Du kan skriva en kommentar, eller trackback'a från din egen sajt.