Euroländerna är ju de som kommit längst i den så kallade integration som ska bevara freden i Europa enligt EU-ideologernas synsätt.  Vad vi ser i dessa dagar är ju att denna likriktning på valutaområdet orsakat påtagliga spänningar.  Den gemensamma valutan och ekonomiska politiken i stort omöjliggör anpassningar som ett mer självständigt land hade kunnat göra. Därtill uppstår nu spänningar och konflikter när de andra euroländerna ska avgöra om och hur de ska hjälpa till eftersom alla drabbas av Greklands kris.   Och dessutom kanske alla inte rusat in i den stora krisen hand i hand  om man haft lite friare ekonomier, någon eller några kanske hade kunnat tänka till.

Min poäng är alltså att EU:s idé om fredsskapande genom inbördes beeroende genom likriktning har sina brister.  Den kan liknas vid den idé om garanti mot våld som tillämpades förr när fångar skulle transporteras. Man kopplade då ihop fången med en vaktare med hjälp av ett par handbojor, som man delade på.  Den enes högerhand i ena blojan, den andres vänsterhand i den andra.   På så sätt kunde fången inte fly, och om han skulle lyckas skada sin vaktare så fick han ändå släpa på honom.  En garanterad fred.     När det gäller mellanstatliga relationer kan man dock undra om det inte finns andra sätt.  Och när det gäller mellanfolkliga relationer, så finns det absolut andra sätt.  Ett accepterande av olikheter och främjandet av spännande möten där man kan lära av varandra är nog en bättre idé än gemensamt påtvingade regler uppifrån.

Den här artikeln skrevs torsdag 25 mars 2010 klockan 18:58 och är arkiverad i kategorin Allmänt. Du kan prenumerera på kommentarer till detta inlägg genom denna RSS 2.0 feed. Du kan skriva en kommentar, eller trackback'a från din egen sajt.