Majoriteten av Sveriges riksdag  har nu böjt sej för EU:s av Tomas Bodström framjobbade Datalagringsdirektiv,  som ger möjlighet att kolla var du hållt hus medan du ringt eller sms:at  och vilka du ringt eller försökt ringa,   och vilka du mailat och kanske (inte bestämt ännu)  var du varit på nätet.  Att erfarenheter visat att datsamlingen verkar ha blivit godsaker för intresserade övervakare i övriga Europa (1 miljon utlämningar på ett år i Polen till exempel)  har inte rubbat övervakningsivrarna.   Ej heller att tyska författningsdomstolen underkänt deras införande som stridande mot deras grundlags fri- och rättighetsregler.  Att beslutet sköts upp ett år i Sverige berodde på att det också strider mot svenska grundlagens bokstav, men antogs via en undantagsregel.    En annan intressant uppgift från Tyskland är att över en tredjedel av befolkningen börjat dra öronen åt sej när det gäller vem man kontaktar överhuvudtaget.  Man vill inte gärna skylta med sina kontakter med sjukvård, psykologer, fackföreningar eller medier till exempel, och man kanske är eller har bekanta som är samhällskritiska.    Denna självcensur är en ganska självklar effekt av att veta att så mycket av ens aktiviteter registreras till förmån för samhälleliga övervakare och andra som kan komma åt informationen.      Så Storebrors  inkliv i europeisk politik fortsätter.

Knappt hinner  hårddiskarna registrera den nya lagen förrän nästa övervakningsbestämmelse står för dörren.  Och nu handlar det om att lämna över personuppgifter till USA, som ju ligger i ordentligt i sin don Quixote-jakt på terrorister. Det gäller nu data om europeiska flygpassagerare.

Den här artikeln skrevs tisdag 27 mars 2012 klockan 20:22 och är arkiverad i kategorin Allmänt. Du kan prenumerera på kommentarer till detta inlägg genom denna RSS 2.0 feed. Du kan skriva en kommentar, eller trackback'a från din egen sajt.