Ja, vad ska man säga?  Har mediemaktens innehavarre lyckats med att förmedla hur EU-systemet fungerar, så att vi vet vad en röst till EU-parlamentet betyder?   Har man på ett sakligt och opartiskt sätt låtit alla representerade partier redovisa vad de gjort (eller  gjort egna jämförande studier)?   Har man gett  representerade och (gärna) utmanande partier chansen att i lugn och ro söka förklara vad de står för?   Har man gjort något för att utveckla det politiska samtalet från en övning i att inte svara på frågor till något som närmar sej en dialog?    Har man tonat ner de “dynamiska” felfinnade mediestjärnornas roll till förmån för att låta debatter utveckla sej på eget sätt?     Har man använt de sociala medierna för att förnya debatten/samtalet och inkludera medborgare?

Ett försök med en psykolog som intervjuade riksdagspartiernas toppar (inte EU-partiernas)  var ett försök att hitta en ny form som man ska ha credit för, även om det blev lite väl snällt kanske, och inte så mycket följdfrågor. Ett kunskapsquizz om EUropa  i SVT:s  utfrågningar och kandidatdebatt var en ny grej, som kunde utvidgats till att innehålla EU-kunskaper iofs.

I övrigt var det tunt.  De två partiledardebatterna som försvann från TV (se särskilt inlägg) utgör väl bottennappet. Men även i övrigt var det en ganska ledsam uppvisning, även av tryckta media.  Typiskt var att man i gemen blandade ihop EU-valet med ett stort intresse  för det senare kommande riksdagsvalet,  vilket måste ha ökat förvirringen hos oinformerade väljare.   En effekt blev att orepresenterade Sverigedemokraterna fick mycket mer synlighet än 2-mandatspartiet  Piratpartiet, en prioritet man kan undra över med tanke på den negativa uppmärksamhet som mycket aktivt ägnats SD annars. Ville man hellre torgföra SD:s tvivelaktiga agenda än PP:s som handlar om mänskliga rättigheter, öppenhet och integritet?  Stjärnreportrarna styrde “slutdebatten” med samma järnhand som vanligt, avbrytandes folk som man behagade.  Utfrågningarna gick ut på att hitta fel och misstag som folk gjort, och “sätta dit dem” vilket ju är OK i sej, men om det bara handlar om det kan det bli lite tunt med annan info.  AB hade en debatt på nätet som visserligen var ledd på liknande sett, men ändå lyckades få till ett mer relevant utbyte. “Gammelmedia” får akta sej.

Behovet av en kontinuerlig bevakning av vad som faktiskt händer i EU-parlamentet, och för den del Kommissionen, Ministerrådet och Domstolen framstår som allt nödvändigare.  Vem ska göra detta, man verkar inte kunna lita på våra stora medier. EU-systemet behöver en kritisk granskning, samtidigt som de existerande aktörernas insatser måsta granskas.  Framför allt måste kunskapen om hur det går till förmedlas, för i den kunskapens kärna föds idéer om ett bättre, öppnare och mer demokratiskt sätt att samarbeta….  kolla gärna www.eusverige.se  för grundinformation och www.europaportalen.se för den bästa kontinuerliga bevakningen.

Den här artikeln skrevs lördag 24 maj 2014 klockan 21:20 och är arkiverad i kategorin Allmänt, eu-valet. Du kan prenumerera på kommentarer till detta inlägg genom denna RSS 2.0 feed. Du kan skriva en kommentar, eller trackback'a från din egen sajt.