Lissabonfördragets rättighetsstadga hotar våra rättigheter?

 

Den 20 november 2008 röstade riksdagen ja till Lissabonavtalet, trots att detta formellt röstats ned av Irlands folk i en folkomröstning.  Tanken är att Irland ska lockas/pressas att rösta en gång till och rösta ”rätt” med argumentet att ”alla andra har ju antagit det”. 

 

Irlands nya omröstning kommer dock inte att ske förrän tidigast hösten 09, och däremellan är det EU-parlamentsval. Det finns alltså goda möjligheter att granska den tilltänkta nya EU-grundlagen innan den tänks vara godkänd.

 

Det finns ett mindre uppmärksammat problem med Lissabonfördraget, som inte diskuterats i någon hörbar grad. Det är nämligen oklart om den svenska grundlagen egentligen tillåter detta maktöverförande till EU.  I regeringsformens tionde kapitel femte paragrafen står:

 

Sådan överlåtelse (till EU) förutsätter att fri- och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i denna regeringsform ....

 

 

Tidigare maktöverföringar till EU har inte aktualiserat denna paragraf, eftersom EU hittills endast ägnat sej åt att förverkliga sina kommersiella rättigheter, de "fyra friheterna" att flytta varor, tjänster, kapital och arbetskraft. De mänskliga rättigheterna har vilat hos medlemsländerna.  Som bekant innefattar överlåtelsen till EU denna gång införande av en rättighetsstadga. EU ska syssla med mänskliga rättigheter, vilket innebär att regeringsformens paragraf aktualiseras. Motsvarar innehållet i EU:s rättighetsstadga de grundlagsfästa fri- och rättigheter som vi nu har?

 

Det var denna frågeställning som möjliggjorde alternativet att skicka tillbaka förslaget för prövning när det behandlades i riksdagen - alternativet som hade vunnit om 9 personer till hade röstat för detsamma eller om 10 personer till hade avstått eller stannat på rummen vid omröstningen i riksdagen.

 

Låt oss göra denna prövning nu i stället. Regeringsformens andra kapitel räknar upp sex friheter:

 

1 § Varje medborgare är gentemot det allmänna tillförsäkrad.......

 

1. yttrandefrihet 2. informationsfrihet 3. mötesfrihet

 4. demonstrationsfrihet 5. föreningsfrihet 6. religionsfrihet

 

Av dessa 6 specifika områden nämns 5 i EU:s rättighetsstadga, men denna saknas:

 

4. demonstrationsfrihet: frihet att anordna och deltaga i demonstration på allmän plats,        

 

En händelse som ser ut som en tanke?

 

När det gäller myndigheternas rätt till att ha koll på vad vi tycker har vi detta i regeringsformen:

 

2 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot tvång att giva till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt eller annat sådant hänseende. ...

 

3 § Anteckning om medborgare i allmänt register får ej utan hans samtycke grundas enbart på hans politiska åskådning.

 

Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare angives i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränkes genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling.

 

Ovanstående saknas i EU-stadgan, i stället finns det betydligt vagare:

 

Artikel 8  Skydd av personuppgifter

1. Var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne.

2. Dessa uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. ...

 

 

Sen kommer en viktig paragraf i vår grundlag:

 

6 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot ... kroppsvisitation, husrannsakan och liknande intrång samt mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande.

 

Denna grundläggande rättighet saknas helt i EU-stadgan. Kanske inte helt oväntat, men inte desto mindre illavarslande, med tanke på hur denna regel redan naggas allvarligt i kanten med alla nya uppfinningsrika förslag om kontroll av icke-misstänkta mm.

 

Slutligen saknas denna regel:

 

8 § Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. ...

 

Här finns ju också nya lagar, som tillåter allt godtyckligare ingripanden mot t. ex. demonstranter. Se den saknade rättigheten ovan.

 

Tll detta ska sägas att det finns positiva saker i EU-stadgan, som saknas i den svenska regeringsformen, men det torde inte kunna anföras som någon sorts kompensation för det som saknas. När och hur stadgan ska tillämpas är knappast solklart, det finns skrivningar om att nationellt föreskrivna rättigheter ska respekteras, samtidigt som vi kan vara ganska säkra på att avgöranden om tillämpningen nu hamnar på EU-domstolens bord.

 

Vad sade lagrådet om frågan, när man gick igenom lagtexten 2005 (dåvarande konstitutionen, nuvarande lissasbonfördraget med samma innehåll)?   Man hävdar: ”Fastän de rättsliga effekterna av dessa åtgärder, som flera remissinstanser påpekat, i många avseenden framstår som oklara, är det tydligt att unionens fri- och rättighetsskydd därigenom stärks.”  Eftersom unionen helt saknat sådant är ju detta en självklarhet. Tyvärr uttalar man sej inte om vad som händer med Sveriges rättighetsskydd. 

 

En faktor i sammanhanget är att EU i Lissabonfördraget också ska anslutas till Europakonventionens rättighetsstadga. Även denna saknar dock flertalet av de rättigheter som saknas i EU-stadgan, samtidigt som dess text ger mer utrymme åt undantagen från rättigheterna än själva rättigheterna.

 

Alltså, frågan som måste få ett svar är:  Vad innebär det om Lissabonfördragets rättighetsstadga blir gällande i Sverige när den uppenbarligen inte motsvarar regeringsformens fri- och rättighetsskydd? När fundamentala rättigheter som demonstrationsfriheten, skyddet mot åsiktsregisterring, skyddet mot hemlig avlyssning och skyddet mot godtyckligt frihetsberövande saknas?  Och i en tid när dessa rättigheter allt mindre respekteras i en lagstiftning som drar oss mot ett auktoritärt övervakningssamhälle, med EU-systemet som pådrivare.

 

Och om alltså Lissabonfördragets antagande är grundlagsvidrigt på denna grund, vad kan göras?